November
..som jag hemma kallar surmånaden, den månad som gud glømde, eller som han med gott samvete faktiskt kan ta bort, eller byta ut mot en lite bættre helt enkelt. Jag tror att många i Norden ær mig enig. Men November hær ær ju rætt nice, det har regnat lite mer och ær lite svalare. Typ mellan 25-32 grader istællet før mellan 30-40 grader så med Skandinaviska mått mætt- klart bættre. Havet har blivit lite kallare, så Caymanianerna badar inte længre eftersom det bara ær typ 27 grader i vattnet- I Know, freezing….NOT.
Så om man vill komma på besøk, behøver man inte vara rædd før att det blir før kallt liksom- Vintern ær helt ok hær.
Jag kænner att jag inte har lika mycket spænnande ”New to the Island” historier att berætta, ser det som ett gott tecken. Vi har bara bott hær i dryga tre månader men det kænns som ett år. Tre månader fram i tid kænns mycket kortare æn tre månader bak i tid. Så var det ju aldrig nær man gick på skolan. Hur som helst, Vi har det bra, før er som føljer med på Instagram så ser det sækert ut som att det ænda vi gør ær att bada på stranden och lever livet, vi gør det delvis, men inte hela tiden. Vi førsøker gøra mysiga saker som just det på helgerna, vardagarna ær førvånandsvært lik de hemma (lite mindre stress, men kanske lite mer tristess)
Men ibland sker små ovæntade øverraskningar också i vardagen, som nær vi føljde med Eiriks kusin ut i båten efter jobb och skola før att dyka efter konkyler (Stora snæckor med typ stora sniglar i som man kan æta) Magisk kvæll. Och jag tror inte att man måste vara i Karibien før att få sådana stunder, men det var inte særskilt ofta jag packade picnic før att æta middag i skogen med barnen hemma, jag sitter och undrar varfør. Jag vet svaren, men ændå- det ær ju så otroligt trevligt att gøra en liten utflykt och vara lite crazy en onsdag.
Bry deg
Mitt i allt det trevliga kommer hær något ganska obehagligt och det ær egentligen en appell till alla om att bry sig. En kvæll nær vi var ute så var den en liten flicka på max 2 år som høll på att ramla ut från et hål i ett staket, jag stod under och høll fast flickan mendan mamman pratade med sin veninna utan att ana något. Tillslut reagerar mamman, varpå jag sier: Its ok, I´ve got her. Det mamman då gør ær att slå sin lilla dotter ordentligt. Jag blir så otroligt paff, men sier INGENTING??? Bara ser skarpt på mamman. De næsta dagarna ser jag film på film på nætet från Norge om det att bry sig och våga sæga ifrån, och man blir så arg øver alla som inte bryr sig, som inte reagerar nær man ser någon blir illa behandlad och dær står jag, ser en liten flicka bli slagen av sin Mamma och sier INGENTING- jag skæms och mår så dåligt øver mitt ikke existerande civil kurage- så min appell lyder- bry dig, før det suger surt i samvetet nær man inte gør det.
Happy
Førrutom den gnagande kænslan av att ha svikit medmænskligheten så får jag små pløtsliga lyckorus, inte av något speciellt, men bara av saker som att sitta fast i en bilkø och inse att det ær ok, det ær inget møte jag missar ( Jag vet att ni hær tænker- vadå bilkø på Cayman- OH YES, det ær ett globalt problem, æven om øn inte ær længre æn som mellan Oslo och Tønsberg, men det finns liksom bara en huvudvæg, och som tidigare beskrivit- man går ingenstans hær- man kør bil) Men tilbaka till tema, jag går inte runt på små rosa moln hela dagarna, men den dær genuina lyckokænslan, den kommer ibland och det att ens gøra en sak av att man vissa stunder ær genuint lycklig kanske sier noe om att det inte alltid var så hjemme. Inte att jag var olycklig, men æsch ni fattar. Time is of essence. Jag har mycket tid før mig sjælv. Kanske før mycket tid? Allt tar mycket længre tid, jag har blivit lite førslappad, det ær precis som man sier- før å få noe gjort, spørr den som har mye å gjøre. Jag får inte længre 100 saker gjort på en dag, men det jag førlorat i effektivitet vinner jag i reflektion. Nog om det.
Temporært hjem.
Det ær både befriende og frustrerende at bo temporært i noen annen sitt hus. Jag behøver inte ta hand om noe hagearbeid, jag behøver inte tænka på att køpa nya møbler, eller renovera/pusse opp, jag behøver inte ens fundera øver isolering, rotter eller nytt tak. Men jag længtar liiite efter att køpa ”Huset” med stort H nær vi kommer hem som ska vara hemmet vårt længe och allt inte blir provisoriska løsningar efter minsta motsåndets lag (læs billigaste) Erkænner att det var lite så hemma också eftersom vi visste att radhuset inte var huset vi skulle bli gamla i. Vi kommer inte heller bli gamla på Cayman så julpynt, løsningar till hemmet etc, blir liksom halvveis. Barnen behøver en bokhylla= unødigt att køpa en ny før 200 dollar, de får ha allt i en plastlåda på golvet. Extremt onødigt att køpa julpynt, vi kør lite pappers-snøflingor som barnen klippt på fønstret istællet pluss en liten julblomma, (NOT SO STYLISH) hyresværdens køksstolar i mockaskinn fungerar inte helt med tre små barn, men istællet før att køpa nya fungerar det ju lika bra att køra lite gladpakk/plastfolie øver hela skiten. Ni fatttar- inte så snyggt. (men otroligt effektivt) Det ær på ett sætt skønt att kunna skylla hela upplægget på att det ær ju bara provisorisk, men samtidigt så kliar/klør det lite i fingrarna øver att bygga upp ett hjem så som man egentlig vill ha det.
The never ending story of Sara goes training
Alltså, jag går bara upp i vikt. Jag trænar ju mer æn jag någonsin gjort sen jag fick barn, inte som en galning men typ 3 gånger i veckan. Men ingenting hjælper. Min garderob krymper fortløpande. Det ær alltså bevisat, den dær dagliga aktiviteten med att gå/ løpa runt på jobbet, springa efter tåget, trilla en barnvagn, det ær good shit alltså. Hær sitter jag ju still, kør ju til og med bil till gymet. Jag måste førsøka røra på mig mer i det dagliga. Samtidigt så ær jag ju totalt værdeløs på att upprætthålla någon som helst form før karaktær. Hadde behøvt en månad med en liten ætstørning, but than again no. Jag klarar helt enkelt inte att banta eller træna som en nazi- im not cut out for it. Så mina planer om att komma hem som ett litet muskelpaketet ser just nu inte så ljusa ut. Det ær ju inte hela værlden att inte vara væltrænad men det stør mig att inget av det jag gør ger resultat
Kite kurs ferdig
Jag har då haft alla mina 8 timmar av kite course. Jag ær inte direkt proff på at kite efter det. Jag kommer upp, kør åt ena hållet, sætter mig ned och kør sedan åt andra hållet. Jag tycker inte om nær det blåser som fan (vilket alla genuina kitere gjør) jag trivs bæst nær allt går lite langsommere. Och det ær precis hær eller dær jag inser att jag faktiskt børjar bli lite ældre. Jag blir lite rædd nær det går før fort eller jag flyger lite før mycket- back in the days hade jag ju menat precis det motsatta, men jag ær inte sæker på att jag kommer att investera i all utrustning før att vara mesig på vattnet. Det tar emot. I mitt huvud vill jag ju vara Sara-snabba faran som gør massa coola trix, men verkligheten ær inte sådan. Jag vill helst fortsætta gå kurs med den tøntiga hjælmen och instruktøren på tryggt avstånd. (læs næra) Så vi får la se hva det blir till. Ska dyka lite nu framøver och vad jag minns så kændes inte det særskilt farligt så dare devil Sara ær kanske ett avslutat kapittel- lite trist att erkænna, men jag ær helt enkelt inte lika tuff som førr.
International Night- Norwegian waffels does not go so international
Som den stora Grand Finale på mina norska undervisningstimmar på skolan var det International Night då alla klasser visade upp ett land från værlden och bjød på mat etc. Nær man egentligen ær svensk och någon frågar vad man æter i Norge blir svaret enkelt: Vaffler. (Pinnekjøtt gick ikke helt å få tak i) Problemet var att det inte finns något vanligt nordiskt vaffeljern hær. IStællet steker jag vaffler i en uke som smaker som vaffler men ser ut som några sladdriga belgiske vaffler, i tillegg ville alle ha maple syrup på dem isteden for sylt och rømme som hjemme- så Norway- rest of the world 0-1. Vi vann inte priset som gourmet destination precis. I tillegg så hade jag och Simons lærare gjort ett fint stand/bord dær vi hengt opp barnens ”skriet” tegninger, budnader og norske flagg (Som av 5-6 åringar i bæsta fall kan beskrivas som charmiga) De andra føreldrene hade hyrt in en Samba orkester(Brasilien) Byggt Frihetsgudinnan på 3,5 meter(USA) Hyrt in en Filipinsk kokk som lagade 43 olika rætter på plats, och dær stod vi, i røtt vitt och blått, pratade svenska och bjød på dassiga, fula, helt misslyckade vaffler medan de fick se på barnens tegninger och høra på Fader Jakob på Norsk- High Five……..
I am Thankful for God (Sitat Simon)
Tja, vad ska man si, Simon har funnit sin barnatro- det ær fint, men vissa dagar måste jag bita mig i tungan før att inte utsætta Simon før sin agnostiker till mor. Simon kan komma hem och si, Mamma, om man vill ha en ny baby ber man bara till Gud så får man en! (?????) Jag minns inte helt att det var så det gick till (typ inte alls…), men ok. Men han ska ha før det, han siterar bibeltexter som ett rinnande vatten, och med korrekte referenser.
och då till och med frukostflingorna kommer med ett bibelbudskap på paketet ær det kanske inte så konstigt att man ber till Gud før en baby hær.
Jobba eller inte jobba….
Jag funderar mycket på om jag ska børja jobba, inte helt sæker på att jag ær klippt och skuren før att vara hemma, något måste jag hitta på, har en lysande affærside før førsækringsbranschen hær nede, men det kvarstår å finna ut av hur jag tjænar pengar på det;-) Kommer nog att kontakta några av er dær hemma før lite brainstorm….. Men tills jag løst frågan rundt vad jag ska vara på dagarna så flashar jag lite med min numera officiella titel… Karibiskt ombud før Svenskar i værlden. Finns til och med på internettet och då ær det ju sant....
Besøk
Vi væntar besøk, Pappa kommer på en blixtvisit i tre dagar i børjan på december och vænner kommer øver nyår. I Februari kommer Mamma, men det jag vill ha sagt ær att vi længtar så efter mer besøk, ni anar inte hur gærna vi vill att alla ska komma, så om ni har tid, lust, råd, møjlighet- KOM!!!!!! Vi saknar er, och vill visa er Cayman. Det enda man behøver ha med sig ær badklæder och snus.
Puss på er!